Det känns som att vi inte finns ibland, som om vi bara är en dröm i någons huvud, en fantasi.
Vissa känslor är så verkliga så det gör ont, andra är så luddiga så jag inte vet om dom är riktiga.
Men ångesten, den måste vara riktig, för det gör så ont.
Jag längtar tills den dagen det är slut, men så mycket som jag längtar, lika rädd är jag för den.
Tiden har ett slut, det vet jag.
Vi närmar oss slutet, jag känner det.
jag vill att det ska vara slut, men jag vill inte sluta leva.
jag vill fortsätta leva, jag har inte börjat leva än.