skulle kolla på en av mina videos på youtube.
klickade fel och hamnade på den med mariette hansson. (klicka på ordet "den" så kommer du till videon)
och jag kände min lycklig och tom på samma gång.
Jag beundrar den kvinnan.. jag har som inga ord.
men snacka om att jag saknar den kvällen.
saknar det så mycket att jag börjar gråta.

Jag var så lycklig då, fick träffa en person som jag beundrar, en person jag kanske kan kalla idol.
jag vill tillbaka och uppleva det igen, vill att varje ögonblick ska vara för evigt.
men det går inte... det är bara borta.. bara minnen kvar.
usch, tid.. tid är inte roligt.
det är egentligen ingen tid, bara nu.. det som har varit finns inte mer, bara minnen, bilder, texter, videos.
det som kommer att ske vet ingen något om, jag kanske dör om tre sekunder?
näh.. jag lever fortfarande nu.. men ingen vet.

och jag hatar det, vill känns samma känsla igen, känslan jag kände den tredje september.
men det känns som att det aldrig kommer att ske.
autografen på min vägg betyder så förbannat mycket just nu..
den visar att det var verkligt, fotot på mig och henne visar att det var sant.
och att allt inte bara var en dröm.