Jag saknar sommaren, det gröna gräset.
När man kan lägga sig ner på backen utan att bli blöt.
När man kan gå ut och slippa frysa.
När man kan gå ut i så gott som vad som helst och slippa tänka på att det är kallt.

jag ser inte fram emot jul.. inte mot nyår..
inte mot det som jag vet kommer ske.
Jag tappar mig själv.....

Jag ser folk runt om mig, ser deras leenden.
Jag hör deras skratt, och ser deras kärlek till en annan person.
Jag känner mig som jag är en utomjording just nu.
Jag tillhör inte världen... så känns det.
Förvirrad, det är rätt ord.
Trots att jag känner mig malplacerad och förvirrad,
så känns det som jag har varit fast här i en evighet.
på samma plats och bara iaktar andra.

Iaktar så jag lär mig, så jag har börjat känna.
för jag känner, det gör jag.
Jag känner mig ensam, som att ingen bryr sig ordentligt.
men det är fel, det det finns dom som bryr sig mer än mycket.
men jag har ingen här, eller där.. vid min sida.
Ingen som värmer mig i när jag ska sova.
Och samtidigt som jag vill ha det, vill jag inget annat än bara vara själv.

Jag har börjat fundera jätte mycket på en sak.
Jag är snart arton, som många ser det ska man flytta hemifrån.
Det skulle vara kul, kanske skönt tilloch med.
men ekonomin skulle jag aldrig fixa.
Och alla skulle vilja så mycket från mig då.
ibland funderar jag på om jag ska avsluta kontakten med alla jag känner och bara flytta till något annat land.
men det låter inte vettigt heller...

Inget låter vettigt i mitt huvud nu