Är den här känslan någon sorts av ondska?
Jag förstår inte längre mig själv.
Jag önskar stundvis att jag var någon annan.

Jag kan inte minnas, kan inte få någon glädje av det.
Det är som om jag inte har något val.
Jag lekte med elden och brände mig.

Jag sjunker mot botten, och jag kan inte låtsas att det bara ska få ett stop.
Det finns runt om mig, överallt.
Det tar min själ och håller den långt ifrån vad mina armar kan stäcka sig.

Min luft tar slut.




Jag är inte normal och jag bryr mig inte.
Jag är galen och instabil.
Det är inget du kan göra åt det.

Så kom igen, stå upp mot mig, gör vad du vill.
Jag står med huvudet högt.