är det konstigt om det känns trist att inte gå i en vanlig och riktig klass, att man inte får gå alla tre år med en massa personer som man slutligen kommer sakna och sedan älska att träffa igen när man är gammal?
jag kommer sakna det, men jag kan inte heller gå i vanlig klass, det vet jag.
klarar inte sådant.
men känns trist att inte ens i högstadiet ha gått i en riktig stor klass.
men jag älskar klassen jag hade i 9an och jag kommer alltid att älska de personer jag hade med mig mitt första år i gymnasiet.
De personerna har lärt mig så mycket om livet, de har lärt mig att skolan inte är en dålig plats, de har lärt mig att ta tag i mig själv och faktiskt stiga upp till skolan även om jag inte riktigt klarar det.
Så nu vill jag säga ett riktigt stort tack till:
först börjar vi med popen.
Jenny, Elias, Patrick, Azzé, Natta, Nazé (eller hur det stavas), Rasmus, Piraten, Erica.
Och tack till Aki & Simon som kanske inte riktigt gick i popen, men tror de gjorde de,  verkade som de gjorde det mot slutet. (förlåt om jag har glömt någon)
Och tack till lärarna Nina, Harry och Jenny.B (jo jenny du räknas som lärare just nu)

Sedan ett stort tack till de personer som var i min klass mitt första år i gymnasiet.
Mikka, Jonathan, Jonas, Cecilia, Patrice, Helena, Minna, Robin, Robert, Johan, Pontus, Belton, Hampus, Jesper, Madde, Lelle, Linn
Och till lärarna Anna, LG, Jessica, Bosse, Göran, Yvonne, Ingrid, Inger.
(tror jag fick med alla lärare och elever)
Är ju dock så att vissa av eleverna och lärarna gillar jag inte.
Och känns galet trist att Madde, Lelle och Helena har gått ut.
Jonas, Hampus,Cecilia(?),Linn och någon till tror jag kommer att byta klass nästa år och även det känns trist.

jag har inte sten koll.

Men måste tacka dessa personer för att jag har fått växa som person och lära mig massvis!