Ber om ursäkt för eventuella stavfel och slarvfel.


Jag har suttit vid min dator i flera timmar, i flera omgångar och kollat igenom en massa, nu menar jag en massa bilder på mina råttor..
Typ alla bilder jag har lagt ut på internet, och har på min bärbara dator.
först och främst, det är massa bilder..... inte lite alls... helt sjukt många bilder.

Men jag skulle säga.
Jag fylls av sån oförklarlig lycka i mig när jag ser dom, alla de minnen jag har med mina gamlingar.
Första gången jag träffade dom, När dom kom hem till mig första dagen och nelson somnade i mina händer på en gång.

När Jens och jag satt med dom på gräsmattan när dom var bara nästan 6 veckor.
När jag tog ut Prosper ensam utomhus då han var exakt sex veckor och fotade honom.
När Jag och råttorna reste ner till linköping och prosper sprang bort och var borta jättelänge utomhus.
När dom tuggade sönder väggen.
När vi reste hem och vi hade egen tågkupé.
När jag var på stan med bara Nelson, och han sen sov i min tröja.
När jag tog prosper och nelson till coop och mötte yasmine och hennes råttor.
Alla gånger hos Camilla, Alla gånger i lycksele, den gången när Nelson hade bråkat med Prosper så prosp hade ett fult sår på nosen.
När dom sprang på gräsmattan i lycksele med mig.
När jag gått på promenad med dom lösa.
Alla gånger dom myst med Ruth.
När dom pussade mig första gången.
när nelson var lös i mitt rum i 24 timmar för första gången och jag vaknade med honom bredvid mitt huvud.
Alla gånger vi har sett film tillsammans.
Alla resor vi gjort ihop.
När jag har gått i flera timmar och dom bara legat och sovit i min luva.
Varje stund som Nelson klantar sig och får mig att skratta, när prosper ligger och sover på rygg lite överallt.
När dom kommer och myser in sig bredvid mig och somnar.
När Prosper var ett helvete och bara bråkade.
Kan inte ens skriva allt, för det är så mycket.


Jag älskar när dom somnar hos mig,
När dom ligger nära och jag klappar dom på huvudet och dom somnar.
När jag kliar dom på ryggen och dom blundar för dom tycker det är skönt.
När dom inte lämnar min sida vad jag än gör.
När dom myser ner sig i tröjan och somnar.
När dom sitter på axeln, jätte nära min hals.
När dom sover i sängen bredvid mig när jag ser film.
När dom pussar mig.
När dom är så störande att jag skulle kunna kasta ut dom genom fönstret.

När dom somnar hos.
Det är dom stunder som får mig att inse hur mycket jag älskar mina råttor.
När dom är i min famn och jag klappar dom och dom somnar.

Mina små killar, mina älsklingar, mina barn, mina livräddare.
Jag vet inte vad jag skulle göra utan dom.
Jag vill ha dom vid min sida för evigt..

När jag en dag ska förlora dom, är det så jag vill ha det.
Jag vill ha dom nära mig, så nära som det går.
Klappa dom där jag vet att det faktiskt gillar det bäst.
Som Nelson älskar när man "halvkliar" han mitt på huvudet..
Och Prosper älskar när man "gnuggar" hans öra.
Så vill jag ha det..
Att dom somnar in på mig.


Och nu har jag en underbar litet bebis också.
Men de nästan två åren jag har haft med Nelson och Prosper går inte att bara kasta bort.
Dom kom till mig när jag behövde det som mest.
Dom älskar och älskade mig när jag behövde det, dom älskar mig till döds.
åh mina hjärtan, ni är bäst <3